I en spaning (pdf) av Carl-Fredrik Jaensson på PrimePR resoneras kring det faktum att många PR-konsulter lär ut sanningen som något att eftersträva och hålla fast vid när krisen inträffar. Oavsett vad som hänt tjänar man på att berätta sanningen och i värsta fall göra någon form av pudel. Det här resonemanget framställer PR-konsulterna som rättskaffens individer och är också lätt att förpacka i mediaträningssammanhang. För vem argumenterar emot? Dock menar Jaensson att huruvida sanningen är det rätta att gå ut med beror på vad sanningen är. Något som alla mediedrevsoffer lär sig i praktiken men som inte är lika tydligt på kurserna i mediaträning. Han relaterar resonemanget till den aktuella uppmärksamheten kring Lars Danielsson.

"Problemet är att råden är fel. I de fall pr-konsulterna uttalar sig i media har de i princip aldrig tillgång till hela sanningen. Då hjälps det inte att det ofta är rätt att berätta sanningar för journalister. Det kan visst vara rätt att inte berätta hela sanningen, och det kan visst vara rätt att undvika att bli syndabock."

[…]

"Kanske borde Danielsson säga hela sanningen. Kanske gör han rätt i att ducka. Kanske finns det bra sätt att leverera delar av sanningen (som i SvD Brännpunkt idag 19/5). Kanske ska han göra en svensk pudel (erkänna utan att ta några konsekvenser), en japansk pudel (avgå och lova att aldrig mer befatta sig med politik) eller en Big Brother-pudel (jag gjorde /inte/ X och det står jag för!) Inte sjutton vet jag. Jag har ju inte fått en ordentlig brief om det faktiska sakläget."

Läs hela spaningen från Carl-Fredrik Jaensson (pdf)
Om DanielssonGate på Knuff.se

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg