Ola Larsmo skriver intressant om de tusen Charlies armé och hur det nya, digitala mediet ändrar förutsättningarna för Habermas offentliga och privata sfär. Vad är det offentliga rummet och vilka aktörer hittar vi där? Vad händer när grindvakterna (gatekeepers) försvinner? Finns det ett liv efter dokusåporna? Kan vi ana ljuset i slutet av real-tv-tunneln?

"En obehaglig sida av det digitala mediets nuvarande utveckling är nämligen just likriktningen av medierna. I takt med att många stora nyhetsaktörer, inte bara i Sverige, drar ned på sin korrespondentnärvaro och i stället läser över varandras digitala axlar tilltar mediemaskinens funktion av visklek. Samma rykte eller desinformation sprids blixtnabbt runt klotet, samma hårt redigerade videoklipp återkommer i fyra tusen kanaler worldwide. Det är här utmaningen finns, och där är bloggandet bara en liten om än viktig del: mångfald eller likriktning? Kartorna ritas om, och i detta finns naturligtvis också den möjliga frihet som Norberg syftar på. Den digitala tekniken är spjutspetsen för bägge dessa tendenser. För att citera den franske poeten Guillevic: Ur det skåpet faller både stenar och bröd." (Läs artikeln här)

[Tips via Media Culpa]

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg