I inlägget DDR-vibbar berättar Jan Kallberg hur han tycker att man på ett relativt billigt och smidigt sätt kan utnyttja samhällets befintliga resurser till att ingå i en militärt organiserad krisorganisation redo att vara i luften på 3-4 timmar efter utlöst larm. Troppen skulle bestå av personal från hemvärnet, röda korset och larmlistad personal från landstinget.

"OK, snik, men du kan lösa det – kostnad att i fred upprätthålla beredskap. 5 milj. Det är bara planering och det motsvarar vad UD senaste året dubbelbetalade hotellräkningar med och inte återsåg pengarna."

Visst kan Kallbergs exempel visa sig vara grovt förenklat och det finns säkert många faktorer som behöver tas med i beräkningen för att faktiskt kunna rigga en krisorganisation på det sättet. Jag tycker ändå att det är den här typen av agerande som krävs. Mindre byråkrati, utredningar och processande. Mer praktiska effektiva lösningar genomsyrade av respekt och ödmjukhet inför uppgiften som ska göras.

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg