Därför är det inte censur när media väljer att inte berätta ALLT

Det finns aldrig EN nyhet, EN sanning, eller ETT budskap att rapportera från en händelse. Därför är inte urval samma sak som censur.

Ibland ekar ropen om ”censur” så fort ett mediebolag väljer att inte rapportera från en händelse, uppmärksamma ett problem eller okommenterat livesända ett händelseförlopp. Men sanningen är förstås något helt annat.

Christian Gillinger på Sveriges Radio sätter fenomenet i en bra kontext när han konstaterar att det aldrig finns EN nyhet, EN sanning, eller ETT budskap att rapportera från en händelse. Därför är inte urval = censur (vilket varit självklart för de flesta tidigare, men inte längre). Och därför är inte automatiskt en livesändning från en presskonferens den ENDA sanningen om vad som hänt. Detaljer om det inträffade presenteras ofta långt senare och den korrekta bilden av vad som hänt kan skilja sig radikalt från ursprungsrapporteringen. Det gäller både vid större världshändelser, likväl som helt vanliga vardagsnyheter i lokaltidningen.

”Många tror också att det finns en enda ”nyhet” och att journalisters uppgift är att rapportera den.

Men det finns det väldigt sällan. Oftare handlar det om stora komplicerade skeenden med många kontexter. Att vara journalist är därför att välja och välja bort. Sätta i ett sammanhang. Skapa förståelse. Och inte minst problematisera. Ställa frågorna. Få igång diskussionen. Eftersom svaren inte nödvändigtvis är självklara.

Vad är nyheten om Orlandoskjutningen? Är det en nyhet om att IS kommit till USA? Är det en nyhet om en ensam religiös fanatiker? Är det en nyhet om en mentalt sjuk person? Är den en nyhet om att homosexuella fortfarande förföljs bara för sin sexuella läggning? Är det en nyhet om farliga vapenlagar? Är det en nyhet om att myndigheterna inte klarar av att förhindra inhemsk terrorism? Är det en nyhet om terrorism? Är det en nyhet om att alla muslimer är terrorister? Är det en nyhet om att homosexuell livstil drar åt sig Guds vrede?”

Läs gärna hela statusuppdateringen av Christian Gillinger.

Relaterade inlägg:

Vad betyder Gawker-konkursen för mediebranschen?

Extremister och propagandamaskiner är inte de enda som vill tysta medier.

”Vad kommer hända om Silicon Valleys starka investerare också är de som bestämmer vilka röster som ska få höras? Indirekt genom hur algoritmerna i de sociala nätverken fungerar och vilken information som lyfts fram, men även direkt genom att aktivt tysta medier genom dyra rättsprocesser i syfte att orsaka så stor ekonomisk skada som möjligt.”

Di Digital: ”Gawker är ett varnande exempel för mediebranschen”

I helgens inlägg på Di Digital skriver jag om Gawkers konkurs, utlöst av ett monsterstort skadestånd som mediehuset tvingas betala efter att ha förlorat ett civilrättsmål mot Hulk Hogan – delvis finansierat av VC-höjdaren Peter Thiel.

Nyfiken på Gawker? Läs de 100 mest populära artiklarna hos Gawker under förra året.

Relaterade inlägg:

Så går det till att vara expert i TV

Det som syns i rutan är ju lite av ett konstruerat samtal. Upplägget för att vara gäst i olika nyhetsprogram är ganska lika, oavsett vilken radio- tv- eller webb-tv-sändning det handlar om.

På förekommen anledning repriserar jag det här inlägget från Resumé som handlar om hur det går till att vara gäst i Aktuellts nyhetssändning. Jag sitter just nu i sminket för en ny medverkan i studion, och hittills har den gått till nästan identiskt som förra gången.

Fredrik Wass SVT

Första gången jag satte min fot i en tv-studio var när jag själv stod bakom kameran. Under studietiden jobbade jag extra som fotograf på en av TV4:s lokalstationer. Jag jobbade både med att sköta studiokameror i direktsändning och att följa med reportrar ut för att göra lokaljournalistik ”på fältet”.

Studio-vanan har jag fått användning av när jag senare i min karriär fått agera talesperson eller expert i olika media-sammanhang. Som journalist, bloggare och nu kommunikationskonsult blir jag ibland tillfrågad om att uttala mig kring trender på webben, Facebooks framfart, företag som gör bort sig på nätet, integritetsfrågor, musikbranschens digitala förflyttning, sociala medier i allmänhet eller något annat webb- och it-relaterat.

Igår var det dags igen. SVT Aktuellt ringde och ville att jag skulle kommentera hur nätkampanjer som #BringBackOurGirls och #Kony2012 fungerar, och om många människors engagemang på nätet verkligen får någon effekt i praktiken eller bara leder tillslacktivism (det korta svaret är: Det beror på). Inslaget kan du se 37 minuter in i sändningen, men det jag tänkte skriva om är själva processen det innebär att vara med i 3 minuter direktsänd intervju i ett av Sveriges största nyhetsprogram.

Det som syns i rutan är ju lite av ett konstruerat samtal. Upplägget för att vara gäst i olika nyhetsprogram är ganska lika, oavsett vilken radio- tv- eller webb-tv-sändning det handlar om.

Så här gick det till igår och så går det oftast till enligt min erfarenhet:

1. Får under dagen ett samtal eller ett sms från en researcher eller redaktör som 1. Beskriver att de ska göra ett inslag kring ett visst ämne och frågar om jag 2. är tillgänglig för att vara med i direktsändning, ofta samma kväll (logistiken är ofta avgörande, då det är ont om tid och redaktionen vill säkra upp att man faktiskt kan vara med och ta sig till studion, alternativt vara med via länk eller telefon – mer vanligt inom radion).

2. Vid det första samtalet gör researchern en förintervju och ställer frågor som liknar de som kommer ställas under det riktiga inslaget i nyhetsprogrammet. Här resonerar man ofta om lite olika spår och vinklar för att hitta en kärna med ett tydligt budskap. Eftersom det är så ont om tid för intervjun i sändningen (ofta max 3 minuter) är det viktigt att snabbt komma till poängen. Vanligtvis hinner programledarna inte ställa mer än 3-4 frågor innan de rundar av och sändningen fortsätter.

3. Efter samtalet börjar jag fundera på vad jag tycker är viktigt att få sagt, med erfarenheten att hälften av det ändå inte kommer att rymmas på den korta tiden. Jag jobbar vidare med andra saker på jobbet, men har mentalt börjat förbereda mig för sändningen senare på dagen.

4. Programledaren hör av sig under dagen (händer inte alltid) för att prata igenom ämnet en gång till. Ofta har hen fått ett antal frågor från researchern som nu ställs till mig ytterligare en gång. Det här skapar en trygghet hos båda parter kring vad diskussionen/intervjun kommer att handla om och vilken sorts svar jag kommer att ge i direktsändningen.

5. Programledaren eller researchern tar mina adressuppgifter och beställer en taxi till ett specifikt klockslag med marginal för att jag som gäst ska hinna till tv-huset och bli sminkad samt eventuellt hinna försnacka lite med programledaren på plats.

6. Jag tar på mig kläder utan synliga logotyper (om det är public service) samt ej vitt eller med täta mönster, vilket kan störa bilden.

7. Taxin hämtar mig hemma (om det är en kvällssändning) eller där jag råkar befinna mig och tar mig till tv-huset/tv-studion där en person möter upp mig i receptionen och tar mig till sminket. Som man utan hår går sminkningen snabbt. Min erfarenhet är att TV4 lägger mer tid på smink och hår rent generellt jämfört med SVT. TV4:s gäster blir helt enkelt fixade lite mer, framförallt kvinnliga gäster. Det är förstås ingen slump utan ingår i kanalens visuella profil.

8. Efter sminkningen tar jag plats i lobbyn/väntrummet. Där brukar det alltid sitta andra gäster som ska vara med i programmet och ibland småpratar man lite innan. Ska man vara med i en paneldiskussion kan det finnas en fara i att prata av sig för mycket med de andra före sändningen. Försöker då att prata om allt annat än just ämnet vi är där för att diskutera.

9. Under ett inslag, eller under väderpresentatörens dragning lotsar en studiovärd eller ljudtekniker in mig till min plats i studion samt sätter på mig en mikrofon. Hinner snabbt hälsa på programledaren (om det inte är gjort tidigare) och brukar sedan mentalt fokusera på de frågor jag vet ska komma, samt ta en slurk vatten för att inte tappa rösten mitt i sändningen.

10. Någon form av påa görs där programledaren läser en inledningstext från prompter, alternativt så visas ett färdigproducderat inslag. Därefter startar själva intervju i stil med ”Och då säger vi välkommen till Fredrik Wass, kommunikationsrådgivare…”

11. Programledaren ställer sin första fråga och jag svarar på den för för tredje eller fjärde gången den dagen. Ändå känns det inte som en repetition av det jag sagt tidigare, utan ofta dyker det upp nya vinklar och spår när man väl är på plats. Är det flera programledare turas de om att ställa frågor, vilket också brukar bli lite mer spontant.

12. Under intervjun försöker jag avläsa i programledarens kroppspråk och ögon hur långt det är kvar av tiden och om hen vill att jag ska utveckla eller avrunda mina svar. Efter några minuter, precis när det känns som att man blivit lite varm i kläderna och hamnat i en intressant diskussion är det dags att gå vidare.

13. Jag sitter kvar på min plats medan programledaren påar nästa inslag eller lämnar över till en kollega. I nästa lite längre paus kommer en studiotekniker/studiovärd fram och tar bort mikrofonen. Jag säger hejdå till folket i studion, går ut och får en taxi beställd. Slår på mobilen i taxin hem och får några sms från vänner som sett mig i tv och vill påpeka just det.

14. Den kvardröjande känslan bruka vara att min medverkan kändes helt okej, men att jag ville få sagt mer och kanske svarat på ett mer ekonomiskt sätt (dvs. färre ord för samma innehåll). Men jag kan villkoren för den här typen av inslag och vet att det aldrig kan bli en helt igenom faktaspäckad kommentar. Istället handlar det om att nyansera ett ämne eller ge perspektiv på ett inslag.

Tidsåtgången för mig som gäst för att medverka i 3 minuter nyhetssändning motsvarar ungefär en halvdag utspritt över en eller flera dagar, beroende på hur tidigt redaktionen hör av sig. Behöver jag göra egen research kring ämnet ökar förstås tiden det tar att förbereda sig.

Jan Gradvall har tidigare uppmanat alla frilansare att alltid ta betalt för sin medverkan i olika program. Emanuel Karlsten har också skrivit om det.

För mig som heltidsanställd konsult kan det sägas vara en del i jobbet. Att ha gäster i nyhetsprogram är ju ett välbeprövat koncept och bryter av från växelspelet mellan klassisk prompterläsning blandat med förproducerade inslag.

En aspekt att tänka på är att både fysisk tillgänglighet samt vanans makt spelar roll i valet av experter eller analyspersoner. Valet av person utgår förstås från sakkunskap, men även andra faktorer spelar in. Har personen varit med tidigare (dvs är personen van att prata i tv)? Brukar personen kunna sammanfatta det hen vill säga på ett tillgängligt och kortfattat sätt? Om det är en expert, verkar hen förtroendeingivande? Olika typer av program har förstås andra urvalskriterier.

(Det här inlägget kom till på uppmaning av en kollega som tyckte att det kunde vara intressant för andra att få reda på hur det egentligen går till bakom kulisserna när någon blir inbjuden att medverka i en sändning).

Relaterade inlägg:

Kvinnor under attack

Bara för att kvinnoförakt uppenbarligen ger bra tryck i klick-ekonomins kassa måste den inte uppmuntras. Nog nu.

Det är inget nytt men blir så extra tydligt den här helgen. Dels i den havererade Göteborgsgonzon Joakim Lamottes kränkande behandling av kvinnliga intervjuoffer och dels i Kerstin Weigls direkt kvinnofientliga krönika där hon kommenterar en kvinnlig politikers utseende snarare än budskap, och dessutom agerar strukturförnekare när hon blir tillfrågad om saken.

Bara för att kvinnoförakt uppenbarligen ger bra tryck i klick-ekonomins kassa måste den inte uppmuntras. Nog nu.

Nog nu

Relaterade inlägg:

Teknifik erövrar världen

Elin Häggberg driver den relativt nystartade och synnerligen välskrivna bloggen Teknifik. Det är en sån där blogg som jag önskade att Bisonblog hade kunnat vara, både från början och nu.

Dessutom är Elin smart. Hon vill åka på Tjejer kodar-campen i Barcelona i sommar, men som student är ekonomin lite skral. Därför crowdfundar hon sin egen resa och är redan nära att nå målet. Jag och flera med mig har backat Elins kampanj. Här kan du göra det du också.

Elin Häggberg - Teknifik

Relaterade inlägg: