Så används du och dina vänner som reklamverktyg av Facebook

I det senaste avsnittet av programmet Plånboken i P1 medverkar jag på ett hörn och pratar om hur vi på Facebook används som verktyg för företagen när de gör reklam riktad mot våra vänner. Du känner säkert igen fenomenet att flera av dina vänner har gillat en företagssida och så presenteras det i anslutning till sponsrat innehåll i ditt nyhetsflöde.

Det finns stora möjligheter att själv styra hur och vad som ska synas för dina vänner och hur företagen ska kunna använda sig av din information, men de flesta är inte inne och rotar i inställningarna hela tiden. Dessutom tillkommer det hela tiden nya marknadsföringsgrepp där default-läget brukar vara ett indirekt godkännande av villkoren, men med möjligheten att välja bort det (opt-out).

Det är inte konstigt att Facebook gör så här. Den personliga rekommendationen slår den mer anonyma annonsen varje gång, och kan annonsörerna knytas ännu närmare dess målgrupper så gynnar det både träffsäkerheten i annonseringen och Facebooks intäkter. Och det är inte alltid en dålig sak. Jag ser hellre relevanta budskap baserat på mina intressen i mitt flöde, snarare än bred och generell annonsering som ofta träffar fel. Men alla bör vara uppmärksamma på hur systemet fungerar samt veta att det går att ändra sina egna inställningar för att påverka synligheten.

Här kan du lyssna på inslaget:

”Med över en miljard användare runtom i världen börjar det sociala nätverket Facebook bli en självklarhet i mångas liv.  Och ju mer öppna vi är med vårt privatliv på Facebook, desto gladare blir företag som vill sälja saker till oss eftersom saker vi gör ger värdefull information om oss som konsumenter. Dessutom börjar vi, frivilligt eller ofrivilligt, bli allt större aktörer själva i företagens reklamkampanjer.” Plånboken i P1.

Relaterade inlägg:

Från Jaikububbla till Twitter-krasch

På Di Digital har jag skrivit om Twitters nuvarande utmaningar utifrån den mikrobloggtjänst jag själv började använda 2007 – Jaiku. En till en början populär och spännande utmanare som fick se sig dö Google-döden efter uppköp och nedläggning.

Blogg: Det knakar i fogarna på Twitter.

Ur inlägget:

För mig är Twitter bra för realtidsbevakning av nyheter, diskussioner, ämnen, personer och händelser. Och det är samtidigt ganska dåligt för allt som kräver kontext, bakgrund, uthållighet och lojalitet. Jag tror att många svårigheter uppstår när tjänsten försöker vara både och.

Sina Weibo gick nyligen ut och meddelade att de kommer att förlänga maxgränsen för meddelandelängden, samma sak som många spekulerat kring när det gäller Twitter. Jag är inte så säker på att det är rätt väg att gå, men oavsett så är det sällan funktionerna som räddar en social tjänst.

Det måste kännas tydligt vad Twitter ska vara, och vad det inte är. Idag känns det inte så.

Relaterade inlägg:

När en man skriver det självklara

Metro debattartikel av Fredrik Wass

Igår kväll funderade jag på alla inlägg om sexuella övergrepp och trakasserier mot kvinnor den senaste tiden. Jag skrev en statusuppdatering kring det som jag valde att publicera i förmiddags. Nästan direkt hörde Metro av sig och ville publicera texten som en debattartikel.

Nu har artikeln publicerats hos Metro  och min egen statusuppdatering delats 66 gånger samt gillats av över 300 personer. Och det för att en man skriver självklarheter.

Jag skrev inte texten för att få ryggdunk av feminister. Jag skrev den för att visa att alla vi män kan göra skillnad i att påverka attityder och normer, men också peka på det faktum att även den som tror sig vara en ”snäll kille” också kan göra misstag eller gå över gränsen. Så även jag. Det är som en blind fläck eller döda vinkeln. Du ser det inte när det händer, för då hade du inte gjort det från början.

Här är texten:

Inte alla män, säger du.

Bra för dig. Då kan vi andra försöka komma till rätta med ett konkret problem som drabbar miljoner kvinnor så länge. Att du och jag inte gjort något ont enligt vår egen subjektiva upplevelse är irrelevant.

Rent statistiskt känner både du och jag män som någon gång utfört sexuella trakasserier, eller olika typer av övergrepp. Att vi inte sett det hända och fått en chans att fördöma dessa män betyder inte att de inte finns. Och att du upplever dig som ”one of the good guys” betyder inte att alla kvinnor gör det. Det som du uppfattar som naturligt, härligt och försiktigt, kan någon annan uppfatta som över gränsen, opassande, kränkande. Vår egen moral är lika lite facit som någon annans. Det är ett samspel. Vi lär oss av varandra vad som känns bra.

Men vad ska vi göra då? En lösning är till exempel att bli mer vaksam när det gäller beteendet och jargongen i våra egna kretsar, försöka vara lyhörd i våra egna relationer inför saker som ens partner kan ha varit med om tidigare, och helt enkelt inte slå ifrån oss problemet bara för att vi inte känner oss träffade. Kanske räcker det ibland att lyssna istället för att komma med en lösning när din vän eller partner beskriver sina upplevelser, sin verklighet. För eftersom människor vi bryr oss om är drabbade, blir vi också drabbade, och det beteende som andra män visar upp kommer även att färga av sig på hur vi uppfattas.

Inte alla män är orsaken till problemet. Men alla män har möjlighet att se, lyssna och erkänna att det finns ett problem. Och varje gång någon säger ”inte alla män” flyttas fokus från kvinnornas upplevelser till männens vilja att rentvå sig. Men männens icke-skuld är inte ett problem. Vad som är ett problem är hur kvinnor i alla samhällsklasser och generationer utsätts för fysiska och psykiska kränkningar som en del av en struktur, en norm, vi inte kan stå utanför.

Nästa gång du känner behovet av att påminna om ‘inte alla män’, pröva att istället fråga om personens upplevelse eller hur hon vill bli bemött för att slippa vara rädd för just dig. Fråga hur man gör för att inte vara som alla män.

I övrigt rekommenderas läsning av Cassandra M Klatzkows inlägg:

Ur inlägget:
”Jag minns varenda berättelse om sexuella övergrepp som mina tjejkompisar har berättat om för mig. Men jag kan inte påminna mig själv om en enda killkompis som själv erkänt sig ha utsatt någon tjej för ett övergrepp. Det går inte ihop alls. Det är så jävla viktigt att det skrivs och pratas om det här hela tiden. För de flesta unga förstår inte ens att det här är något problematiskt. Tjejer förstår inte att de är med på saker de egentligen inte vill och killar förstår inte alla gånger att det de gör är fel. ”

Relaterade inlägg:

Följ med mig och Jasmin till Rebel & Bird

Fredrik Wass och Jasmin Yaya (Foto: Pelle Sten)
Fredrik Wass och Jasmin Yaya (Foto: Pelle Sten)

Igår blev det officiellt att jag lämnar jobbet på Intellecta Corporate för att börja på byrån Rebel & Bird. Och inte nog med det, min supersmarta kollega Jasmin Yaya följer med. Vi har jobbat i flera projekt tillsammans under åren på Intellecta, och nu får vi chansen att fortsätta jobba ihop på en av de mest spännande byråerna i Sverige.

Varför Rebel & Bird?

För att det är en byrå som ser på både sitt eget erbjudande och sin egen personal på ett modernt sätt med lösningar i framkant på utvecklingen. Kunder som Spotify, King och iZettle profilerar förstås byrån, men för den som träffat någon av medarbetarna så framgår det snabbt att det även finns något mer än bara en häftig kundlista och spännande uppdrag. Som utomstående upplever jag att det finns en stark byråkultur och och en idé om hur kommunikation och marknadsföring bottnar i produkt- och tjänsteutveckling för att skapa tillväxt samt hur byråns interna processer måste se ut för att lyckas. Jag hoppas kunna bidra med min erfarenhet från både medie- och byråbranschen men också lära mig massor. Som vanligt alltså.

Vad lärde jag mig på Intellecta Corporate?

Jag började på Intellecta hösten 2013, det vill säga för snart 2,5 år sedan. I byråtid är det vare sig jättekort eller jättelång tid, men jag har hunnit lära mig otroligt mycket, framförallt av alla de generösa och prestigelösa medarbetare som jobbar där. Jag har också fått uppleva en stor bredd i uppdragen och fått jobba med kommunikation på den absolut högsta strategiska nivån i stora organisationer å ena sidan, och rent operativa uppgifter som skribent eller redaktör i löpande redaktionell produktion, å andra sidan. Att ha fått vara med och gjort en digital förflyttning av Sida:s tidning OmVärlden (med spridningsoptimering, longread-satsningar, podcastlansering och annat) tillhör nog ett av de projekt jag lärde mig mest av. Att tillsammans med Jasmin fått ta fram metoder för att kartlägga kommunikation ur ett genusperspektiv har varit en annan höjdpunkt. Jag har fått göra saker jag aldrig gjort förut och lärt mig saker nästan dagligen. Sen finns det andra projekt som jag inte kan berätta om, och som varit spännande för dess strategiska tyngd.

Vill du följa med?

Följ mig, Jasmin Yaya och Rebel & Bird framöver på www.rebelandbird.com och @rebelandbird på Instagram. Jag heter som vanligt @bisonblog på Twitter och Instagram och Jasmin Yaya heter @jasminyaya.

Relaterade inlägg:

Annica Tiger var först med allt

”Utan eldsjälar som Annica Tiger har jag svårt att se hur det kunnat bli något svenskt internetunder, även om steget från enklare html-guider 1996 till avancerade digitala tjänster 2015 kan tyckas långt. Tack för allt Annica.”

På Di Digital har jag skrivit mer om den svenska internetpionjären Annica Tiger som nyligen gått bort: En svensk internetpionjär är död

Annica Tiger
Annica Tiger (som stavade sitt namn med både c och k i olika sammanhang). Foto: Lotta Holmström

 

Relaterade inlägg: