Rysk psyops, mediekritik och supervalår

I år genomför jag Blogg100-utmaningen tillsammans med kollegorna på Intellecta Corporate. Jag måste säga att det än så länge går över förväntan. Så här nästan halvvägs in i utmaningen har vår blogg fyllts med en mängd olika typer av inlägg från många olika personer.

Carl Bildt i rysk tv

Eftersom Bisonblog är min egen blogg, så tänkte jag dock tipsa om ett inlägg jag skrivit själv idag. Det handlar om hur rysk propaganda når Sverige och innehåller även en slags allmän uppmaning om att bli lite mer mediekritiska. Det är ju supervalår trots allt.

”För att lyckas med en psyops-kampanj (som ofta har stora likheter med civila kommunikationskampanjer) krävs stor kännedom om målgruppen som budskapet är tänkt att påverka. Ofta finns stora kulturskillnader mellan parterna i en konflikt vilket kan göra det extra svårt att anpassa kommunikationen.

Tidigare i år spreds rapporter om hur svenska försvarsmaktsanställda blivit kontaktade via Twitter av svensktalande (men rysslandsbaserade) twitteranvändare som velat ställa frågor kring att ”jobba statligt i Sverige”. Kontakterna ses som bevis på att det sker underättelsearbete via sociala medier för att kartlägga svenskarnas olika roller inom Försvarsmakten, men också som ett sätt att undersöka hur opinionen ser ut i Sverige kring Ryssland som nation.”

Ur inlägget: Vem tjänar på att du sprider informationen vidare?

Relaterade inlägg:

flattr this!

”På köpet blir de kallade manshatare, rabiata, militanta”

arstaviken

I år är det tolv år sedan Fadime Sahindal mördades av sin egen pappa. Samma helg som minneshögtiden för henne ägde rum organiserades det en välbesökt demonstration mot den svenska våldtäktslagstiftningen. Flera av talarna på manifestationen kan räkna med att mötas av det kvinnofientliga näthatet för sin kamp. Igen.

Jag önskar att jag kunde säga att de tre sakerna inte har något med varandra att göra, men så är det förstås inte. Hederskultur, våldtäkter och näthat mot kvinnor är i allra högsta grad relaterade. De handlar i första hand om mäns sätt att utöva makt över kvinnor, men också om en havererad mansroll. En mansroll som har vuxit fram under så många generationer att reaktionerna när den kritiseras ofta får ilskan och kränkningen hos många män att brisera bortom förståndets gräns och hamna långt ifrån de annars så kyliga argumenten och logiska slutsatserna.

Ändå vågar både kvinnor och män ifrågasätta just den rollen. Ändå har de mod att igen och igen peka ut strukturerna som missgynnar både män och kvinnor. På köpet blir de kallade manshatare, rabiata, militanta och långt värre saker som inte passar att skriva här.

Debattörer i de mediala finrummen vill också dra i bromsen när de tycker att det “gått för långt”, även om de inte skulle använda ord som manshatare för att beskriva engagerade feminister. Kampen för jämställdhet är alltid vacker i teorin men sällan i praktiken verkar det som. Den ska gå lagom långsamt och försiktigt tycks det.

Att aktivt tänka könsfördelning när du arrangerar en paneldebatt eller konferens är för många främmande. Kompetens före kön, låter det, samtidigt som vita män placerar sina kompisar som också är vita män på scenen om och om igen utan att ens fundera på det faktum att fler perspektiv (kön och etnisk mångfald är två av dem) har visat sig gynna både diskussioner och resultat. Det här märktes när vi lanserade uppropet #TackaNEJ tillsammans med Rättviseförmedlingen förra året, en kampanj som går ut på att tacka nej till enkönade paneler och debatter. Trams! var omdömet från en av våra större dagstidningars ledarskribenter. Trams! är förstås en mer lätthanterlig reaktion än hat, hot och våld. Det som drabbar kvinnor värst.

Skulle jag själv våga det som många kvinnor vågar om jag kände till riskerna? Jag vet inte. Skulle jag våga ge mig in i diskussioner och debatter och riskera trakasserier och hat som svar? Jag vet inte. Och när jag väl engagerar mig i jämställdhetsfrågor ständigt bli utmålad som hysterisk manshatare för mina helt legitima, välgrundade och vetenskapligt bevisade åsikter? Jag vet inte.

Att tro att det går att förändra, att inte alla är likadana och att de flesta vill väl, samtidigt som ens tillvaro fylls av “bevis” på motsatsen. Det är att vara modig för den som rör sig i jämställdhetens frontlinje 2014.

HerthaOvanstående krönika skrev jag för årets nummer av tidningen Hertha, som ges ut av Fredrika Bremer Förbundet.

Relaterade inlägg:

flattr this!

Cool visualisering av digitaliseringen – och två nya medarbetare sökes

Digitalasverige.se

En ganska cool grej som hände idag var att Digitaliseringskommissionen släppte sajten digitalasverige.se, en plats där mängder av datakällor och aktörer som representerar den svenska digitaliseringen samlas. Gå in och själv klicka runt, ganska smutt ju.

Det som också är cool är att mina kollegor på Intellecta Corporate varit med och byggt sajten och visualiseringen. På vår blogg kan du läsa lite om hur det gick till att bygga sajten, bakom kulisserna: Så är tillståndet i den digitala nationen.

Och på måndag släpper vi årets upplaga av Twittercensus – den största kartläggningen av svenska Twitter, signerad min kollega Hampus Brynolf, som ännu en gång lyckats trixa med Twitters API-begränsningar för att kunna processa enorma mängder data.

Förresten, känner du en duktig webbutvecklare eller en briljant digital formgivare så hojta åt mitt håll. Just nu söker vi nämligen efter nytt folk till byrån. Som du ser ovan så finns det ganska roliga projekt att jobba med hos oss, dessutom jobbar vi med kunder som till exempel Regeringskansliet, Umeå universitet, Sveriges Radio, Ica, Vasakronan, Audi, Saab och Strålsäkerhetsmyndigheten med flera. Den som börjar jobba hos oss får dessutom hänga med det här gänget hela dagarna. Bara det är ju en tillräcklig anledning att söka sig till Intellecta.

Relaterade inlägg:

flattr this!

Flera aktörer på maktens arena i Afghanistan

Idag nåddes jag av beskedet att SR-korrespondenten Nils Horner blivit brutalt mördad på en gata i Kabul, Afghanistan. Det här klippet är det som jag tycker fångar både utrikeskorrarnas situation och Nils Horners gärning på det mest gripande sättet. Och nu har Afghanistan skördat ännu ett offer.

Jag är orolig för den utveckling som landet står inför just nu. Jag tror inte att talibanerna kommer att ta över i samma stund som ISAF rullar ut de internationella styrkorna. Men den nuvarande regeringen och president Karzai har redan från början varit en svag spelare, att betrakta som en av många spelare på maktarenan snarare än den absoluta maktinstitution som vi i västländerna är vana vid att våra ledande demokratiska institutioner är. Och nästa månad är det presidentval, ett val där byinnevånare kommer fråga sin byäldste vad de ska rösta på. Ett val som i många stycken är en hybrid mellan en demokratisk omröstning och ett klansamhälles uråldriga maktutövning.

Den afghanska arméns befälhavare är i många fall före detta krigsherrar och Mujahedin-krigare, samtidigt som de under åren med ISAF-stöd och mentorskap fått både modern militär utbildning och resurser att bygga upp armén. Detsamma gäller landets politiker. Landet riskerar nu att återigen hamna i ett inbördeskrig där folkets lojalitet följer folkgrupper snarare än nationsgränser.  Frågan är hur den nu relativt välfungerande (i alla fall i jämförelse med den afghanska polisen) armén skulle hantera det.

”Ni har klockorna, vi har tiden” är ett talesätt från Talibanerna som brukar användas för att visa på hur dyra och tidsbegränsade insatser från det internationella samfundet ska ställas mot ett mycket mer långsiktigt perspektiv. Talibanerna kan helt enkelt vänta ut sin motståndare och samtidigt störa den tillräckligt för att vända opinionen på hemmaplan. Det alltid en begränsning i hur länge de deltagande nationernas regeringar kan låta det vara politiskt motiverat med en insats i utlandet där landets unga soldater då och då kommer hem i liksäckar.

Talibanerna har väntat och nu är tiden kommen. Men de är inte ensamma på maktens arena. Nästa kapitel i historien om Afghanistan är precis på väg att börja skrivas, i en bok som är oändlig.

Uppdatering: Jag fick ett tips från Per-Ola Mjömark om den här EU-rapporten som kan vara intressant i sammanhanget. Från beskrivningen:

”In anticipation of the drawdown of Western forces, Beijing has been making it clear to both friends and rivals that, unlike the aftermath of Soviet withdrawal, it will not sit on the sidelines and watch the country slide into civil war”

Afghanska polisen - uppställningAfghanska poliser vid en uppställning på en lokal polisstation i Mazar-e Sharif, våren 2010. Foto: Henrik Eskilsson

 

Relaterade inlägg:

flattr this!

Så bevakar du stora nyhetshändelser snabbare än svenska medier

Blogg100-utmaningen har rullat igång med full kraft och vi är strax över 700 personer som vill försöka blogga 100 dagar i rad. I mitt fall innebär det att vi på Intellecta Corporate har börjar publicera de första inläggen på vår företagsblogg. Idag har jag skrivit ett inlägg som tar avstamp i den senaste utvecklingen i Ukraina: Guide: Så bevakar du situationen i Ukraina snabbare än svenska medier.

Jag går igenom 5 tips på hur du kan hitta nyheter och källor långt innan de blir upplockade av medierna, samt hur till exempel Bambusers kartsök och taggar på Instagram kan leda dig direkt till händelsernas centrum. Läs hela inlägget här.

Följ utvecklingen i Ukraina via Instagram.

Följ utvecklingen i Ukraina via Instagram.

Relaterade inlägg:

flattr this!