Exakt hur mycket ett tecken i tiden är det att kanalchefen för Sveriges Radio i Göteborg, Ylva M Andersson, använder Twitter som intranät när hon efterlyser redan SR-anställda till ett jobb? Jag gillar transparens och öppenhet och har själv arbetat på Sveriges Radio med både lyssnardialog och sociala medier-research. Under min tid på SR förekom det ganska ofta diskussioner om programinnehåll och annat mellan kollegor, helt öppet på Twitter. Ändå reagerade jag på den här tweeten från Ylva Andersson som skrevs den 9 april (och retweetades av @nyhetschefjonas ikväll). Jag funderar på hur dåligt de interna kommunikationsvägarna måste fungera när en måste efterlysa intern kompetens på det här sättet. Vad säger det om Sveriges radio och vad säger det om den kultur och de kluster som skapats på Twitter?
”Anställd på SR och sugen på att jobba som Eko-reporter i #gbgftw ett halvår? Hör av dig till vår programchef @TomasWahlund! #mediejobb”
Det finns förstås många skäl att öppet berätta om interna rekryteringar. Dels hjälper det till att skapa en bild av vilken typ av tjänster som finns på företaget och att det till exempel satsas inom specifika områden. Det blir en form av employer branding. I bristen på ett synligt och använt intranät kan det också fungera som ögonöppnare inom organisationen där medarbetare på andra stationer får insyn i verksamheten och dess behov (vilket verkar vara den mest rimliga orsaken i det här fallet).
Henrik Tornberg är konceptutvecklare på Digitala Medier hos Sveriges Radio och när jag konstaterade att företaget använder Twitter som intranät svarade han: ”har man sett vårt intranät förstår man varför”.
”har man sett vårt intranät förstår man varför” – Henrik Tornberg
Kulmen på 100 dagars bloggande i form av Blogg100-eventet på Historiska museet i Stockholm gick av stapeln i måndags. Från början var min plan att bjuda in till en after work eller ett enklare mingel i samband med målgången, helt enkelt något kul att se fram emot de där mörka januarikvällarna när Blogg100 startade. Tack vare stöd från Sveriges Kommunikatörer blev träffen både större och proffsigare, något som jag tror att de flesta av de cirka 130 närvarande bloggarna uppskattade. Enligt statistik från Notified har minst 16 211 blogginlägg skrivits inom ramen för Blogg100. Under samma tid har över 19 000 tweets taggats med #blogg100-taggen.
Proffsen Katarina Ljungdahl och Jeanette Agnrud från Sveriges Kommunikatörer hjälpte mig att fixa eventet på Historiska museet. (Foto: Lars Lundqvist, arkland_swe)
Många har bloggat och fotat från eftermiddagen och här kommer några citat med länkar till mer läsning. Evelina Ander tyckte att paneldeltagarna hade en bra diskussion.
”Förutom mingel och kända ansikten var det en väldigt intressant och nykter diskussion kring bloggens historia, utveckling och läge just nu med Hans Kullin, Ebba von Sydow, Karin Pettersson och Rebecca Crusoe. Det var nyktert eftersom bloggens inflytande idag inte överdrevs, och jag tyckte verkligen om diskussionen kring bloggens förändring.”
Jack Werner och Joakim Nyström (foto: Vicky Inoue)
Mona Wallin har sammanfattat diskussionerna på scenen på ett bra sätt och skriver även om sina egna erfarenheter.
”Karin sa något som jag tog fasta på: att det finns en plats att ta för att påverka politiken genom bloggosfären. Det politiska samtal som förs digitalt sker på Twitter, men att det har blivit lite för ytligt. Hans Kullin, ansvarig för sociala medier på Coop fyllde på med att han märkt att organisationer som bloggar har stor påverkanskraft.”
Sofia Lacik fångar upp ett intressant perspektiv som lyftes av panelen, det om hur kommentarskulturen skiljer sig mellan bloggvärlden och till exempel Facebook, Twitter eller tidningarnas kommentarsfält.
”En tendens som fler vittnar om är att folk inte är så arga i bloggar som på Facebook. Hans Kullin på Coop berättar om folk som blivit vansinniga när de ger bort saker gratis men det då råkar vara fel saker, fel tid på dygnet, att de inte har en smartphone och så vidare. Även Karin Pettersson på Aftonbladet vittnar om hur de stänger kommentarsfält för att det (surprise) spårar ur. Folk bloggar inte lika argt om saker längre, de är arga i kommentarsfältet.”
”En intressant publikfråga var hur bloggläsandet i Sverige står sig mot motsvarande utomlands. Rebecca svarade att vi har en procentuellt högre andel läsning här än i USA. På topp 20-listan har vi en stor andel kvinnliga ”dagboksskrivare” medan det i andra länder är vanligare med politik- och mediabloggare. Just Sverige och Finland är stora på lifestylebloggande, som ”dagboksskrivande” egentligen kallas för när det handlar om bloggar.”
”För några år sedan brukade modebloggare skära bort sina huvuden från bilderna för att vara anonyma och fokusera enbart på kläderna de bar. Detta har förändrats. Dagens modebloggande har i dag blivit en fråga om hur mycket av både ansikte och kropp man lyckas visa i en och samma bild. Unga modebloggare i dag är inte rädda för att exponera sig, tvärtom. Integriteten har nästintill försvunnit helt när det gäller många bilders innehåll.”
”Västeråsaren Örjan Widmark fanns också på plats. Han började blogga när han blev pensionär. – När man är pensionär har man ju inte så mycket kontakt med arbetskamrater, här får man ju träffa lite andra bloggare, säger Örjan Widmark. Jag började blogga för fem år sedan, och eftersom jag har en bakgrund inom dataverksamheten så det är roligt att hänga med.”
Tove Mellgren gjorde en intervju med mig för Entreprenör24 där jag svarar på en del frågor om Blogg100 och vad som diskuterades på eventet. Bland annat försöker jag beskriva hur bloggandet utvecklats de senaste åren.
”Det är mycket mer uppdelat och splittrat än det var för 6-7 år sedan. Samtidigt bloggas det mer än någonsin i Sverige. Enligt färsk statistik från Twingly finns det nästan 400 000 bloggare i Sverige, men bloggandet har också blivit mycket mer integrerat i andra sociala medier och i vanliga traditionella medier, så i dag kanske det inte är lika relevant att tala om bloggare som en egen grupp. Det är snarare en del av olika plattformar. Inte minst har ju Facebook och Twitter blivit platser som kompletterat bloggandet.”
Blir det ett nytt Blogg100 i höst eller nästa år?
Jag vet inte, vad tycker du?
I veckans avsnitt av Studio Webbdagarna från Internetworld pratade jag även en del om Blogg100 ihop med Internetworlds chefredaktör Magnus Höij och Björn Falkevik från FKDV.
Fler bilder:
Nästan fullsatt på Historiska
Starka ord från bloggaren Hans Selander
Lotten Bergman, Johan Lange och Jenny Korpi (Foto: Vicky Inoue)
Idag kl 16.00 drar eventet Blogg100 – av bloggare för bloggare igång. Det är helt fantastiskt att se hur många som anmält sig och jag tror att det kommer bli intressanta diskussioner och talare i det program jag satt ihop. Allra mest ser jag fram emot minglet efteråt när alla vi som jobbat hårt i 100 dagar (eller försökt i alla fall) med vårt bloggande kan byta erfarenheter och nörda ner oss i botemedel mot bloggångest och annat kul.
”Medverkar gör bland andra Ebba von Sydow (SVT), Hans Kullin (Coop/Media Culpa), Joakim Nyström (Bloggbyrån), Jonas Söderström (Blind Höna), Karin Pettersson (Aftonbladet) och Rebecca Crusoe (Isobar/Popjunkien).”
För dig som inte kan närvara på plats går det bra att följa twitterflödet och #Blogg100-taggen eller titta på Sveriges Kommunikatörers bambuser-sändning. Utan Sveriges Kommunikatörer hade det här eventet inte varit möjligt. Det är verkligen kul att de går in och hjälper till med hela arrangemanget.
Det har varit en bra vecka när det gäller att belysa mannens ansvar och vinster i ett mer jämställt samhälle. I Fokus intervjuas författaren Junot Díaz om bland annat manliga strukturer och vad som krävs för att passa in mansrollen.
”Att vara en man i den grupp av vänner jag växte upp med krävde ofta att man levererade en uppvisning i manlighet. Hårdhet, självförtroende, aggressivitet. Inte femininitet, inte queerness, inte känslighet. Absolut inte intellektualism. Så alla lyfte skrot, alla var dumma i huvudet och försökte leva upp till bilden av en manlig stereotyp.” [...] Han är villig att riskera att bli kallad sexist för att nå ut till män, säger han. Sina böcker ser han som kartor över manlighet vilka han hoppas kan vara »användbara i ett feministiskt projekt«.
– Om jag skrev om en manlighet som kvinnor skulle applådera så skulle män inte bry sig ett skit. En sak kvinnor inte kan göra är att skriva från en mans inre, säger Díaz, som tidigare kritiserat manliga författares oförmåga att skriva kvinnokaraktärer.”
Junot Díaz talar också om strukturellt våld i samhället. Hur det strukturella våldet behövs för att upprätthålla ett ojämlikt samhälle, vare sig det handlar om poliser som dödar unga och fattiga människor i Santo Domingo eller hur rika länder som USA placerar sitt strukturella våld utomlands. Jag tänker att det strukturella våldet självklart finns mitt ibland oss på hemmaplan och hur mäns våld mot kvinnor är ett tydligt exempel som går genom alla samhällsklasser och sociala strukturer.
En annan man som belyser alla mäns eget ansvar för varandras beteende och de strukturer som upprätthålls genom våld eller hot är anti-sexisten Jackson Katz. Under sin TEDx-föreläsning säger han så många smarta och intressanta saker att det knappt går att sammanfatta. Du måste se hela klippet, vilket lyckligtvis inte är längre än 19 minuter:
Det här påminner mig om diskussionerna kring näthat tidigare i år och uppmaningen att visa digitalt civilkurage, men också att vända blicken inåt mot dig själv och se hur strukturerna och normerna tar plats även i det egna beteendet. Det här är något som de flesta män verkar vara väldig ovilliga att göra. Att se hur det inte bara finns ett ”vi och dem” utan att vi också ÄR dem, om än på ett annat plan, och med mycket mer subtila uttryck. I ett tidigare inlägg skrev jag bland annat:
”Att vända blicken inåt och identifiera hur strukturerna och åsikterna ibland har en klangbotten även hos dig själv skadar inte heller. Jag ser saker jag inte alltid är stolt över när jag reflekterar över mitt eget beteende, men jag försöker verkligen att analyser och reflektera varför och hur jag relaterar till det. Erfarenheten säger också att om någon vågar markera när någon utsätts för kränkande behandling kommer fler att ansluta. Då är första bollen i rullning. Låt oss börja där.”
”När forskare väl syns i media så handlar det inte sällan om att de får kläcka ett enda citat för att styrka en redan färdig vinkel i artikeln eller reportaget. Inte så konstigt att många av våra mest kända forskare väljer att inte ens delta i samhällsdebatten” skriver frilansjournalisten, författaren och föreläsaren Pontus Herin på sin blogg. Pontus Herin har tidigare jobbat på bland annat Veckans Affärer, Dagens Industri, SVT och Affärsvärlden som bland annat ekonomi- och börsreporter.
”På sajten fjärdeuppgiften.se vill vi lyfta fram svenska forskare. Det ska ske i en avslappnad intervjuform på cirka 20 minuter. Samtalen ska präglas av seriositet men också av engagemang och framåtblickande. Vi vill hjälpa forskarna sprida sina tankar och kanske även sina egna varumärken. Men framför allt vill vi inspirera tittarna och få människor att inse att forskning ju är spännande.”
Grundarna driver sajten vid sidan av sina andra uppdrag men beroende på hur responen blir kan projektet växa. Sajten har funnits ute i cirka en veckas tid och det finns gäng filmklipp publicerade.
”Vid lanseringen har vi en intervju med en atomfysiker som lyckats filma en elektron, en psykolog som vet allt om barns kreativitet och en matematiker som kommit på hur man kan spåra minor med matematikens hjälp. För att nämna några.”
Idag går jag och många andra i mål med utmaningen Blogg100, att blogga varje dag i 100 dagar i rad. Hur avlägset det än kändes när vi drog igång är det nu vår och sol utanför fönstret och Blogg100 har nästan blivit en liten folkrörelse med 600 anmälda bloggare totalt.
Många startade sina 100 dagar något senare och kommer att gå i mål de närmsta veckorna, andra har hoppat av längs vägen men ändå beskrivit det som en nytändning för sitt bloggande. Och vilken resa det har varit. Det har skrivits tusentals blogginlägg inom en mängd skiftande områden och bara genom att följa hashtaggen #blogg100 på Twitter går det att se hur mycket intressanta saker som dyker upp i flödet varje dag.
Måndagen den 13 maj firar vi av Blogg100 med ett event på Historiska muséet. Hittills är 125 personer anmälda, men det finns platser kvar. Anmäl dig här (öppet även för den som inte deltagit i utmaningen men är intresserad av den svenska bloggutvecklingen).
Här är några citat från deltagare i Blogg100 om vad utmaningen betytt för dem. Kommentarerna är hämtade från facebookgruppen för Blogg100 och jag blir uppriktigt rörd över att min lilla utmaning har kommit att betyda något för så många.
”Jag har skrivit för mig själv mestadels, hade nån slags ambition i början. Men så dog min pappa och jag stod inför valet att lägga ner eller fortsätta. Jag är glad att jag fortsatte, det har varit bra terapi under de tyngsta dagarna.” – Hans Selander
”Vissa inlägg har dock varit av otroligt enkel karaktär. Det som däremot hänt är att jag själv har fått en stark relation till min blogg, den har blivit levande på ett helt annat sätt än tidigare. Jag har fått en daglig rutin som jag gillar skarpt.” – Lukasz Lindell
”#blogg100 har varit bra för mig (övning och välbehövligt att skriva annat under extremt intensiva månader) men sammantaget helt ointressant för omvärlden! Vem behöver de här orden och tankarna egentligen är mitt starkaste bestående perspektiv från de här 100 dagarna. Och det är också nyttigt!” – Brit Stakston
”vad som har hänt är att jag har börjat läsa mer bloggar och det är något jag verkligen uppskattar med #blogg100. Och några av inläggen jag skrivit enbart på grund av #blogg100 är jag glad över att jag skrivit.” – Kristina Svensson
”Jag har haft väldigt roligt, samtidigt som jag pressats av prestationsdjävulen där på vänster axel.” – Eva Adeen
”Jag har lärt mig att skapa texter och fomulera min tankar på ett tydligare vis på en kortare tid. bloggandet har verkligen tagit fart – men igår slog jag rekord med antalet besökare – det gäller att sluta utmaningen på topp” – Karin Hedin
”Grattis, ni har ökat 650p på Klout och satt nytt världsrekord (igen). Heja #blogg100″ – Joakim Jardenberg (med anledning av det här inlägget).
”Det här året har snarare varit ett enda stort töcken på grund av återkommande sjukdomar och jag kan inte fatta att det redan är maj. Men jag har bloggat, och tänkt. Jag är stolt över att jag kunde göra det här även om jag inte är stolt över mina blogginlägg.” – Ina
Det har rapporterats statistik som aldrigförr och utbytts bloggtips och erfarenheter mellan rutinerade bloggare likväl som helt färska förmågor. En tydlig trend är förstås att antalet deltagare minskat successivt under våren med ganska många avhopp precis i början. Inte så konstigt med tanke på att det faktiskt är en utmaning att gå från glest bloggande till att skriva varje dag och hålla igång 100 dagar i sträck. Det har aldrig varit en tävling mellan bloggare, snarare en chans att själv få den där tändande gnistan som gör att en kommer igång ordentligt.
Som passande avslutning på Blogg100 och kanske börja på något nytt läser jag om Paul Miller och hans experiment att vara utan internet under ett helt år. För den som känner sig stressad av informationsbruset eller har funderat på vad sociala medier egentligen gör med våra relationer, tankar och idéer kanske läsningen är en tröst. Paul Miller konstaterar att han lider av samma brister hos sig själv oavsett tillgången till internet. Enligt honom gör internet inte så mycket med oss som individer, snarare är det vi som gör internet tillsammans. Internet är där vi är.
”I’d read enough blog posts and magazine articles and books about how the internet makes us lonely, or stupid, or lonely and stupid, that I’d begun to believe them. I wanted to figure out what the internet was ”doing to me,” so I could fight back. But the internet isn’t an individual pursuit, it’s something we do with each other. The internet is where people are.”
Tack för att du bloggade. Tack för att du läste. Och tack för alla kommentarer och diskussioner som ägt rum sedan Blogg100 startade. Kanske ses vi den 13 maj, eller också när Blogg100 startar om. För det gör det väl?
Tyler Crowley har gjort det till sitt jobb att hjälpa olika städer och områden att skapa en levande entreprenörskultur. Han är också en av värdarna för webb-tv-showen This Week in Startups och vd för Squeal. I konsultrollen har han arbetat med rådgivning åt städer som Brisbane, Santiago och London. Alla vill de skapa ett innovationssystem som benchmarkar direkt från Silicon Valley-kulturen. Dels handlar det om att alla aktörer i systemet måste finnas i det geografiska närområdet med god tillgång på både investerare och smarta entreprenörer samt en närhet till universitets- och utbildningsaktörer. Men det handlar också väldigt mycket om kultur och informella nätverk. Att skapa en ”Berlin-känsla” eller en ”Silicon Valley-kultur” är inte något som går att köpa för pengar. Det här är Tyler Crowley kommer in i bilden.
Tyler Crowley
Sedan en tid tillbaka är han i Stockholm och likt en dockmakare drar han i trådar bakom kulisserna och får satsningar som sajten Swedish Startup Space, som drivs av bland andra James Pember och Anders Hassis, att nå en större målgrupp. Eller skapar mötesplatser i form av regelbundna ”meetups” med inbjudna gäster. På måndag kväll sker till exempel en ”fireside chat” på Hilton Slussen med journalisten Jemima Kiss (@jemimakiss) från The Guardian. Hon besöker Stockholm för att rapportera om den svenska startupscenen, en scen som får större och större uppmärksamhet efter att flera svenska startupföretag tagit plats på den internationella scenen de senaste åren.
”We will discuss how startups should best approach and build relationships with tech journalists internationally as part of marketing their companies. Jemima will be visiting Stockholm to report on the growning tech community, so come be part of it!”
Den som följer utvecklingen i den svenska startupvärlden vet förstås att det redan sker ganska mycket utbyte entreprenörer emellan i huvudstaden. Jag skrev en del om det i mitt reportage om Stockholm som entreprenörstad i Internetworld tidigare i år. Ur artikeln:
”En ny generation entreprenörer med företag som Tictail, Bloglovin och iZettle jobbar på att skapa informella nätverk och bygga entreprenörkultur över bolagsgränserna. De tar rygg på storheter som Klarna, Skype, Spotify och Stardoll samt ännu tidigare svenska framgångar från it-världen.”
Anton Johansson på Osom har tidigare skrivit om vad Stockholm kan lära av Berlin när det gäller att bygga entreprenörskultur och Ted Valentin har varit en föregångare i att uppmuntra och utveckla relationsbyggandet genom bland annat 24 Hour Business Camp och andra aktiviteter.
Min känsla är att Tyler Crowley har identifierat vilka nyckelaktörerna (och entreprenörerna) är när det gäller profileringen av Stockholm som entreprenörshub och nu jobbar för att förstärka och sprida kännedomen om vad som händer både mellan entreprenörerna själva men också ut mot omvärlden. Det handlar väldigt mycket om självbilden och att bygga community snarare än att skjuta till statliga stödpengar (även om bostadssituationen i Stockholm är en av de mest hämmande faktorerna för ett blomstrande entreprenörsliv). Det återstår att se vilken del av startupvågen som Tyler Crowley rider på när det gäller att främja Stockholm som startupstad. Får han medskjuts av den sedan tidigare pågående hajpen kring den nordiska scenen eller blir hans insatser avgörande för att nå ”the tipping point”?
Relaterat: På ett bredare plan (och inte lika långt inne i kulissen som Tyler Crowley) jobbar Karin Adelsköld som ambassadör för kvinnligt företagande på uppdrag av Vinnova och Tillväxtverket.
De senaste åren har det hänt en hel del med domännamnsystemet. Till exempel har introduktionen av nya toppdomäner väckt mycket debatt samtidigt som domännamnsfrågorna blivit storpolitik. ICANN som ansvarar för driften och utvecklingen av domännamnssystemet har dessutom fått kritik för att de nya toppdomänerna (som innebär möjlighet att registrera .nokia, .seb och liknande) mest är ett sätt att kapitalisera på domänerna snarare än att främja internetutvecklingen. En annan aspekt är risken att de befintliga domännamnens värde devalveras genom möjligheten till fler toppdomäner.
Idag fungerar ofta domännamnet som lite av en kvalitetsstämpel och ett bevis för att avsändaren är den aktör den utger sig för att göra. Du skriver förmodlingen hellre in skatteverket.se i webbläsaren när du vill deklarera än ett ip-nummer eller en slumpmässig domän i stil med 33-etax-5893.se.
Samtidigt ökar betydelsen av både sök och sociala medier för vår upplevelse av nätet. Genom sökmotorerna hittar vi den information vi söker och genom nätets sociala lager får vi reda på vilka informationskällor som vi kan lita på. Ur det perspektivet kan domännamnet snarare bli skylten på huset som visar att vi kommit rätt än kartan eller vägbeskrivningen som visar var det ligger.
En person som följer utvecklingen inom domännamnsvärlden är Jonathan Sulo, marknadschef på webbhotellet FS Data. Han har tidigare erfarenhet från att ha arbetat hos flera av de största svenska webbhotellen samtidigt som flera medarbetare från FS Data har varit med i de arbetsgrupper som arbetat med de nya toppdomänerna.
Jonathan Sulo, FS Data
Klarar vi oss utan domännamn?
– Ja, det går definitivt att tänka sig ett internet utan domännamn. Dagens alternativ till domännamn är sökmotorer, för relevant innehåll, samt sociala nätverk, för kommunikation. Domännamn betyder ingenting längre, allt handlar om innehåll och konversationer.
Tror du att det är dit vi är på väg?
– Jag är övertygad om att dagens domänsystem kommer att ersättas av ett mer rättvist, skalbart och säkert system. Sök och socialt kanske inte innebär dödsstöten för domännamnen, men de hjälper onekligen till att devalvera värdet på domänsystemet. Alla revolutioner sker som sagt inte över en natt.
Jonathan Sulo hoppas att det nya domännamnssystemet leder till en ökad decentralisering av nätet. Enligt honom har USA fått för stor makt över internet genom kontrollen över ICANN.
– Å andra sidan så fruktar jag att enskilda aktörer ska få för stor makt över ett större antal nya toppdomäner. Det är i alldeles för stor utsträckning pengarna som styr de nya toppdomänerna.
Dagens domännamnssystem fungerar bra rent tekniskt enligt Jonathan Sulo. I alla fall för västländernas alfabet.
– Detsamma går inte att säga för våra vänner i öst, där ett ascii-baserat system inte är lika funktionellt. Sedan har vi det faktum att namnrymden under nuvarande toppdomäner är begränsad och minskar för var dag som går. Likheten mellan nuvarande domänsystem och det nya toppdomänerna samt IPv4 och IPv6 är rätt tydlig.
Finns det några initiativ som redan idag erbjuder ett alternativ?
– Det mest intressanta alternativet till dagens domänsystem är Namecoin, ett P2P-baserat system sprunget ur ett koncept av Aaron Swartz. Det är ett decentraliserat, säkert och mänskligt läsbart namnsystem. Sedan går det givetvis att argumentera huruvida dagens länkförkortare är ett alternativ till domänsystemet eller inte.
Ovanstående artikel publicerades ursprungligen i Internetworld nr2, 2013.
”Man går in på sajten, kopplar in sin kamera och filmar runt ett objekt eller rum. Sedan klickar man ok och får efter en minut tillbaka en digital 3D-modell man kan vrida och vända på, säger Caroline Walerud.”
Mycket intressant utveckling på 3D-området just nu. STING-bolaget Volumental vill göra tekniken för 3D-scanning billigare och mer tillgänglig, och med tanke på 3D-skrivarboomen lär den typen av teknik och tjänster växa som svampar parallellt. Det pratas även om 3D-kameror i mobila enheter som kommer att förändra hur och när vi använder 3D-teknik på ett omvälvande sätt. Om början av 2000-talet handlade om internet och mobilt så kommer fortsättningen att handla om hur internet och mobilt blir ännu mer integrerade med den fysiska verkligheten, och hur fysiska objekt blir både uppkopplade och möjliga för vem som helst att skapa och förändra.
Jan Helin, chefredaktör för Aftonbladet i senaste avsnittet av podcasten Mattsson Helin:
”Jag ser fram mest emot Justin Bieber* därför att det är en kvällstidningsklassiker. Jag utgår från att han får 4 plus först och 5 plus sen, eller motsvarande. Jag tycker att vi ska vara väldigt upphetsade och det ska sen skrivas kulturartiklar om kvällstidningarnas märkvärdiga förhållande till Justin Bieber*. Jag älskar de här lite skitnödiga, nervösa artiklarna för att vi ger oss hän. Han är en perfekt kvällstidningsartist. Han väcker känslor, det finns en enorm passion.”
* Sorry. Bruce Springsteen var det visst han pratade om.
